Sponsorer
& partners

illervänner

iller butik

Berättelser

Här kan du få en liten inblick på hur personliga illrar är och vilka spektakel ett litet djur kan ställa till med.
Har din iller hittat på någonting roligt eller något som vi andra illerägare kan dra lärdom av, skicka gärna din berättelse till kontakt@illercafe.com.

Bild på stumpan

Valkyria "Stumpan"

Född: 970405
Färg: Silvertomte
Bor: I Landskrona
Favoritgodis: Ahlgrens bilar
Samlar på: Kapsyler och tvättsvampar

 

Ett hysteriskt veterinärbesök.

Stumpan är en liten underbar illertös i sina bästa år. Mars 2003 opererades hon av insulinom med ett bra resultat. Väl medveten om att tumören kommer att återkomma så är jag nog en ganska hysterisk matte som reagerar bara Stumpan hickar.
Efter som jag jobbar natten så väcker husse Patrik ofta mig när han kommer hem från jobb vilket han även gjorde denna eftermiddag i januari. Patrik hade just denna dag varit och jobbat på båtarna som går till Danmark och hade passat på att köpa vingummi och öl. Efter att ha tagit av sig ytterkläderna kom Patrik in till mig i sängen och pratade lite, efter ett tag kom Stumpan med en lite vinglande gång. Panik uppstod. Det var just detta jag fasade för, den vinglande gången tog jag som ett tecknen för att tumören hade kommit tillbaka. Jag hade tårar i ögonen när jag ringde Johanna för att fråga om hon kunde köra Stumpan och mig till veterinären, vilket hon alltid ställer upp på. Tur att man har en förstålig och iller ägande granne.

Efter ca 10 minuter satt vi i bilen, Stumpan tog det hela med fattning och en aning nyfikenhet. I bilen passade jag på att lukta på Stumpans andedräkt, den luktade inte aceton men lite spritdoft, vi skojade lite om att vi skulle ringa hem till husse så att han kollade så att korkarna på spritflaskorna satt på ordentligt.

Framme på Din Veterinär i Helsingborg fick vi sitta ner ett tag eftersom vi inte hade någon beställd tid. Vi bad sköterskan att ta ett prov på blodsockerhalten så att resultatet det var klart när veterinären hade tid till oss. Redan på första försöket fick sköterskan ut ordentligt med blod vilket är väldigt imponerande, annars brukar det ta några försök innan man får ut tillräckligt blod till ett prov. Stumpan var mindre imponerad snarare halvt hysterisk av att hon hade blivit stucken i benet och att hon blödde. Medan vi väntade på veterinären och provsvaret fick Stumpan gå lös på golvet i rummet, vid detta laget gick hon betydligt bättre men vi var ju fortfarande oroliga för svaret på blodprovet. Svaret visade att sig vara ganska normalt lite högt men Stumpan hade fått lite vingummi men det skulle inte påverka så mycket. För att ta det säkra före det osäkra så fick Stumpan en kortisonspruta och en tid till Stumpans ordinarie veterinär Torkel Falk, dom till och med dubbel bokade honom för Stumpans skull. Något omtumlade och inte mycket klokare på Stumpans vinglande åkte vi hem igen.

Väl hemma var Stumpan som vanligt igen, lite trött efter veterinärs besöket. Stumpan sov i sovrummet hos oss så att vi hade koll på henne hela tiden. Vid 01-tiden vaknade jag av att Stumpan kom in vinglandes i sovrummet. Någonting var annat än insulinomet var felet, hon hade fått en kortison som skulle hålla uppe blodsockerhalten. Jag fick henne till att springa lite fram och tillbaka så att jag kunde se om hon skadat benen men det var som hon hade dålig balans. Stumpan försökte att gå på lådan men ramlade omkull samma sak hände när hon försökte att äta.
Efter ett tag visade Stumpan ett väldigt intresse för kartongen med ölburkar som husse köpt på båtarna, där var något i ena hörnan som fångade hennes uppmärksamhet. Jag frågade Patrik om han hade satt kartongen i något och det visade sig att den hade stått i snön ett tag när han skulle öppna bildörren. Tövatten är ju inget farligt men det är inte så lämpligt för en iller att dricka så jag hämtade lite papper och började torka upp under kartongen. Jag reagerade lite eftersom vet var otroligt vått under kartongen för att bara stått i lite snö så jag luktade på pappret, ÖL!!!! Det var inte tumören som orsakat Stumpans gångsvårigheter, hon var redlöst berusad. Jag skrattade hysteriskt i 10 minuter när jag tänkte på det komiska i det hela och att vi faktisk slog huvudet på spiken när vi skämtade om kolla korkarna på spriflaskorna.

Det roliga tog slut ganska fort när jag började fundera på hur alkohol kan påverka lever och njurar, paniken växte igen. Denna gång fick jag ringa till djursjukhuset för att kolla med dom om man skulle ge henne något eller kanske till och med magpumpa henne. Sköterska som svarade fnittrade lite när jag berättade om vad som hänt men hon förstod min oro och gick för att fråga veterinären. Jag fick svaret att Stumpan skulle sova ruset av sig under uppsikt. Jag la Stumpans sovpåse i sängen sidan om mig och hade hela tiden min hand på henne så att jag kunde känna hennes andning. Efter ett tag gick Stumpans rus över till bakfylla, det märkte man genom att hon suckade och varje gång husse flyttade sig så ökade Stumpans puls märkbart. Som tur väl var så hämtar sig tydligen djur sig väldigt snabbt efter en ordentlig fylla, inte som vi människor som det tar hela dagen efter.

Tiden till Torkel ändrade jag till veckan efter, man kan inte komma upp med en bakfull iller och sen kändes det inte rätt att Torkel skulle vara dubbel bokad med två patienter samtidigt.
Jag rekommenderar er inte att ge era djur någon form av alkohol med tanke på lever och njure skador som kan uppstå senare i illerns liv.

Bild på mire

Miranda "Mira"

Född:020701
Färg:viltfärgad ( brun)
Bor:Bjuv
Favoritgodis:Glass o Kola
Samlar på : skosulor

 

Första Besöket

Jag fick min underbara sötnos vid namn Mira den 28 juli 2004 Hon är en omplacering och kände genast att det var helt ny miljö och nya människor hon hade hamnat hos så hon skulle ju naturligtvis skapaminnen och hyss i sitt nya hem. Först började hon jaga varenda sko jag har sen var det sulorna som skulle gömmas (helst så att inte matte kunde se vart). Sen var man ju tvungen att kolla efter ifall att där fanns några spännande hål att krypa in i men det fanns tyvärr bara kyl o frys skåp med galler där kunde man kanske ta sig igenom, men så fick matte syn på mig o var tvungen att fly för hon hade gett mig skäll tidigare när jag var på dem,
så fick avvakta till ett bättre tillfälle. Så kom den stora dagen då matte ej skulle vara hemma, då tog jag tillfälle i akt o fick loss det ena gallret, men märkligt nog så hade jag fastnat med nosen emellan, hmhmh vad skulle jag nu göra, matte var ju inte hemma!!
Jag slet o kasta mig längs golvet men inget hände , den satt som på spik så det var inget annat att göra än att vänta på matte tills hon kom hem. Det kändes som en evighet men så hörde jag dörren slå igen o någon ropade: Hej älskling!
När hon såg mig så skrattade hon säkert en hel timme, gallret satt ju fortfarande kvar ,
för att få av detta elände så fick hon först bryta av bit för bit o sen dra med nosen längs gallrets kant , det var nog min bästa dag någonsin när den äntligen försvann från mig,
o matte grät o skratta om vart annat när hon såg att jag var helskinnad, Sen blev det kola o glass för att fira att jag hade kommit loss. Jag vet inte hur länge hon hade suttit fast med gallret men jag var borta knappt en timme o blev så chockad när jag såg att hon sprang runt med den.

Så jag säger till ALLA som har galler,
TÄPP IGEN VARTENDA MINSTA HÅL NI KAN HITTA, DE KAN FASTNA .
Som tur var slutade detta lyckligt. Jag blev oerhört glad när vi fick av detta .
Slutet gott allting gott.
popp popp Eva o Mira.

 

Avloppsrensare 

Min första iller som hette Rutger (rutte) var en väldigt nyfiken krabat. Jag 
och min man byggde om vårt sommarhus till ett permanent 2-våningshus 
eftersom vi skulle flytta dit. Min man jobbade o jag var hemma o tapetserade 
o listade i rummen.
Denna dag skulle jag tapetsera övervåningen och eftersom vi ej hade satt dit 
trappan så kunde inte rutte springa ner till undervåningen och rumstrera 
bland allt bråte ( uppbrutna golv mm)
Vad jag inte tänkte på var att toastolen på övervåningen inte fanns på plats 
heller...bara ett rör på ca 5 meter rakt ner ,en liten krök och sedan rakt 
ut till stora avloppsledningen..
Jag hade säkert tapetserat i ca 1/2 timme då jag märkte att Rutte var borta, 
letade överallt och till slut lyssnade jag ner i avloppet, till min fasa 
hörde jag krafsande ljud där nere. klättrade ner till undervåningen o 
lyssnade intill ytterväggen, samma där!
Sprang ut, tog med en spade o tänkte gräva fram till avloppet men marken var 
ju frusen (januari)
Jag ringde till rörmokaren och grinade i hans telefonsvarare om vad jag 
kunde göra ( fick senare veta att han trodde en nån full kvinna drev med 
honom!) Vad skulle jag göra??
Bryta upp nya parkettgolvet med vattengolvvärme? Ringa nån gräventrepenad?
Då kom jag att tänka på gamla filmer där man knyter ihop lakan för att fly 
från fängelser?
I detta läge är alla förslag välkommna!
Som en Mc Gyver tog jag ett lakan, rev i långa remsor och knöt knutar var 10 
centimeter. Fäste på ett blylod i ena änden
och sänkte ner försiktigt. Jag kännde hur Rutte tog tag i lakanet, då drog 
jag försiktigt upp, men han släppte alltid efter ca 40 centimeter. Efter en 
10 försök och mycket ropande började jag tappa modet att detta skulle 
lyckas, jag kanske inte skulle dra för att få upp honom?
Sänkte ner lodet o kände hur Rutte klättrade, och jag ropade..
Och visst kom Rutte upp.. med svansen före!! Han hade klättrat baklänges 
hela 5 meter, ni må tro att han var trött sen.

Nu har vi en annan iller som heter Chad (Badde) o han har också gjort en del 
hyss, dem får ni läsa om en annan gång!
Ha en trevlig vår! Annette Hansson


Glufs Glufs

Lady Snow men kallas ”Snow” 
Född: 03 på våren tror vi.
Färg: Albino flicka
Bor: I Helsingborg
Favoritgodis: alhgrens bilar,russin
och ProCat Kattgodis.
Samlar på: Mattes kläder. 

Snow är en omplacerings iller som vi fick tag på i november förra året. Så vi är kanske lite överbeskyddande mot henne och skämmer bort henne lite väl mycket ibland. Så det jag ska berätta om var när min sambo skulle ge Snow lite godis(kattgodis) för att berömma henne för att hon gått på lådan. Snow är gulpsk när det gäller allt godis och tog godiset och skulle springa iväg med det för att ingen skulle ta det ifrån henne. Men så höll min sambo ändå koll på henne. Men så hände det som inte fick hända. Hon satte godisbiten i halsen och den fastnade. Jag satt vid detta tillfälle vid datorn och visste inte vad som pågick inne i sovrummet. När då min sambo kallade på mig med panik i rösten, min enda tanke var ” Vad är det nu som har hänt” eftersom jag kan tycka att han är lite väl pjoskig med henne ibland. Så jag tog det lilla lugna in i sovrummet där jag blir mött av en kritvit sambo och en panikslagen iller. Jag kände paniken stiga och tänkte för mig själv ” detta får inte hända.” Det enda jag kom på att man kunde göra för att lossa godisbiten var att göra en Hemlich (tror det stavas så) på henne. Jag tog henne runt magen och ”ryckte” lite försiktigt på henne och inget hände. Så jag gjorde det en gång till och då kom den upp. Både jag och min sambo drog en lättnadens suck. Vi beslöt oss för att hålla koll på henne så att det inte hade hänt något med henne men hon var som vanligt igen. Efter några timmar kallar återigen min sambo på mig med panik i rösten. Denna gången tänkte jag för mig själv ” hon kan inte ha satt i halsen igen då vet jag inte vad jag gör” o går snabbare ut denna gången. Då ser jag min sambo sitta ute ihallen vid snows ena koja och snow ligger i kojan med halvslutna ögon. Min sambo säger då ” hon rör sig inte....” Jag kände då verkligen paniken stiga och tänkte ”neej detta är verkligen inte sant” så jag skakade om henne lite och då ser jag att hon rör på sig och gnydde lite. Men efter 5 min så var hon sig själv igen utan några symtom eller dyl.

Med denna berättelse vill jag visa att det är viktigt att man tänker på vad man ger sina illrar då inte alltid tuggar sitt godis utan de kan svälja de hela. Jag är tacksam för att jag har sett på Tv hur man gör hemlich på djur och fick upp godisbiten igen. Efter denna händelse så har vi bestämt oss att inte ge henne godisbitarna hela utan att alltid dela dem först. 



STÄDHJÄLPEN ELLER TOALETTÄVENTYRET

Namn: Mysan
Född: Maj 01
Färg, hårtyp och kön: Pastell, långhårig och tjej
Bor: I Växjö
Favoritgodis: Allt som pappa och mamma ger mig
och framförallt det som jag kan sno i godis/matväg
Samlar på: Gummisaker, speciellt mmmass suddisar om jag får tag på dem,
annars är det mat jag samlar på.

Jag heter alltså Mysan och nu skall jag berätta om när jag gjorde min 
mamma vansinnig och min pappa hysterisk av skratt. Jag är då en 
omplacering och kom till mitt fjärde hem (om man inte räknar med de som 
födde upp mig) ca två veckor innan jul. Den här historien utspelar sig 
när jag hade bott hos min nya familj ca en vecka. Mamma hade sagt innan 
att jag nästan var för lugn och inte hittade på så mycket bus.

Mamma hade varit slarvig och glömt stänga toadörren ordentligt vilket 
jag naturligtvis upptäckte så det var ingen match för mig att lägga mig 
på golvet och krafsa upp den. När jag väl hade kommit in på toan var jag 
ju tvungen att spana in som fanns där och jag fick syn på brunnslocket i 
duschen. Locket skulle bara upp, sagt och gjort jag gav mig på locket 
och det var ingen konst för smarta mig att få upp det. När väl locket 
var av var det bara att krafsa ut allt hår som låg där. Men inte nog med 
det jag såg att det var ett lock till och det gick till vattenlåset. Det 
var lite svårare att få upp eftersom man var tvungen att skruva upp det 
men efter mycket jobb och toarast inne i duschen så fick jag upp det 
med. Där fanns ännu mer hår som man kunde krafsa upp. När jag väl hade 
fått upp allt hår jag kunde var det dags att sprida ut det lite, ialla 
fall så det täckte hela duschutrymmet.

Nu var inte det här roligt längre så då var det dags att ge sig på den 
farliga papperskorgen. Den välte jag och spred ut innehållet i den över 
halva toalettutrymmet. Sen var det dags att ge sig på den otroligt 
farliga toapappersförvararen. Så jag satte igång att flytta på den och 
passade på att krafsa lite på pappret. Tyvärr så förde jag för mycket 
oväsen så mamma och pappa vaknade, jag vet att de har sagt att de trodde 
att det var grannen som håll på att flytta möbler eller nåt men så var 
det bara jag "pop-pop pop-pop".

Mamma fick en väldans fart in till toan när hon insåg att det kunde vara 
jag som ställde till allt oväsen. Det första hon gjorde var att ropa på 
pappa med en suck i rösten så han kunde se hur fint jag hade gjort det. 
När jag hörde henne komma var det lika bra att vara tyst för att inte 
avslöja vart jag var, problemet var att hon blev lika tyst som jag efter 
ett tag och då kunde jag inte låta bli att väsnas med toapappershållaren 
igen, det var väl lika bara att jag gjorde det annars hade de väl trott 
att jag hade gömt mig i avloppet (usch, blött och äckligt där ju) Mamma 
var inte alls glad åt att behöva städa inne på toan tidigt en 
lördagsmorgon så hon blängde lite surt på mig medan pappa låg och 
skrattade i sängen. Det tog dock inte lång tid innan mamma hade förlåtit 
mig, det räckte med att titta på henne och se söt ut och ev tindra lite 
extra med ögonen också.

Tyvärr så tog vi inget kort på röran, men vi lärde oss en läxa STÄNG 
TOADÖRREN ORDENTLIGT!!! och att Mysan är ett riktigt litet busfrö när 
hon vill och kan.

Mvh Mysan.



Lady snows tankar för denna dagen

Idag har varit den värsta dagen sen jag kom till dessa två yra personer som
kallas matte och husse. Det börjar med att det är någon högljud
sak(telefonen) som väcker mig så jag satte igång min operation väcka matte.
Men som vanligt så fick jag inte liv i denna stora varelse som tydligen
kallas matte.Hon sov vidare fast jag pussade henne på kinden och på
ögonlocken så jag tänkte jag tar till det grövre aterlieriet och gick ner
och bet henne i dom små sakerna längst ner på denna stora varlse. Då vakna
hon o blev sur på mig.. sen bara gick o lämna mig ensam.... Men jag tog
saken i egna tassar och kallade på matte o husse. då kommer matte in och
leker lite med mig för att försvinna igen men då kommer husse till mig stora
glädje.Efter ett tag så försvinne husse igen.. genom den stora saken som jag
inte får gå över.. så jag blir återlämnad igen.. så jag kallar återigen på
dem o då kommer matte och säger något som jag inte förstår något om att
tvätta... så går matte och hämtar lite saker här o var... och sedan... tro't
eller ej.. mitt TÄCKE!!!Näääää tänkte jag inte mitt täcke.. men men det
gjorde hon... o hon vägrade ge tillbaka det till mig.. fast jag gick o
skällde(poppade) ut dom hur länge som helst..vad dom än gjorde så skällde
jag på dom. Och dom försökte smöra för mig genom att ge mig olja( vilket jag
älskar) men INGET kunde lindra mina sårade känslor inför mitt täcke.Efter
mycket utskällande så verkade det som om matte förstod att det var mitt
täcke jag ville ha för helt plöstligt så går hon ut igenom den stora stora
saken som leder ut till den stora stygga världen(vilken jag inte tycker om)o
så kommer hon tillbaka med... mitt TÄCKE!!!!!!!!!!!! Jaaaaaaaaaaaaa tänkte
jag jipppiiiee dom förstod mig. jag ville ju bara ha mitt täcke.. att det
skulle ta dom såååå lång tid att förstå vad lilla jag ville ha..